Om blockpolitik, otålighet och ansvar

22 sep

Sista veckan har Facebook och löpsedlar handlat mycket om samarbete över blockgränsen. Det förvånar mig. Det uppkomna parlamentariska läget är knappast oväntat. Regeringspartierna berättade i god tid före valet hur de avsåg att hantera den, om den skulle uppstå. Socialdemokraterna har agerat utifrån den ansatsen – både före och efter valet. Och i måndags kväll sa Karin Jämtin i Aktuellt att varken FP eller C kommer att ingå i regeringen. “Det går inte att förvänta sig det eftersom de gått till val på det motsatta.”

Det är helt OK att tycka att blockpolitiken tjänat ut sin roll eller att den aldrig borde ha funnits. Men att låtsas som att den inte finns är en föga effektiv väg för att bringa demokratisk ordning i riksdagen. Om blockpolitiken ska brytas måste det först till ett sådant arbete. Där är vi inte ännu. Och om vi vore det borde väljarna kräva sina röstkort tillbaka, för vilket hederligt parti kan gå till val den 14/9 och säga att “vi ska ditåt” för att 4-5 dagar senare säga “glöm vad vi sa, vi tänker kompromissa och gå i en helt annan riktning, för vi vill ingå i regeringsunderlaget”?

När Stefan Löfven säger “jag är beredd att bilda regering” vet han var FP och C står. Han vet också att om de får tid på sig så kan mycket förändras. Men där är vi alltså inte. Ännu. Ändå lyfter yrkes- och privatdebattörer frågan gång på gång, som om den vore en realistisk väg framåt. Jag får erkänna att jag blir frustrerad när jag läser påståenden om att mittenpartierna ska “ta ansvar” genom att bryta upp Alliansen och göra som Löfven säger åt dem.

Självklart kommer Folkpartiet och övriga regeringspartier ta ansvar för Sverige. Jämför gärna med Miljöpartiet, som både drev på, ställde ultimatum och stöttade den migrationspolitiska överenskommelsen. Björklund och Löfven nämner energipolitiken respektive föräldraförsäkringen som exempel på möjliga sakfrågor. Att de inte nämner statsbudgeten kan däremot knappast förvåna!

Nej, den enda debattör jag sett som på ett sunt sätt förstår att analysera (och använda sig av) situationen är Naturskyddsföreningen, som på DN Debatt igår presenterade en lista på 10 frågor där FP, C, S, MP och V har goda möjligheter att enas. Det handlar om sakpolitik, där partierna ligger nära varandra, och där det finns ett brett stöd hos allmänheten. Det är så en förändring kan se ut. Steg för steg bygger partierna förtroende för varandra, får utrymme att omgruppera, hitta nya samarbetsvägar och partners. Den som vill bryta blockpolitiken behöver utrusta sig med tålamod, och ta ansvar.

Share